1792-1882   Related Paintings of John linnell :. | William Coningham | Portrait of Mr and Mrs.D.L.Clare (mk37) | Evening (mk37) | George Rennie | Study of a Tree |
Related Artists:
John Downman
English Painter, ca.1750-1824, English painter and draughtsman. He became a pupil of Benjamin West in 1768 and entered the Royal Academy Schools, London, the following year. In 1770 and 1772 he exhibited portraits at the Royal Academy and showed his first subject picture in 1773. He left for a period of study in Italy and was in Rome with Joseph Wright of Derby from 1773 to 1774. When he next exhibited at the Royal Academy (1777) he was living in Cambridge, but from 1778 to 1804 his considerable annual contribution to the Academy exhibitions was sent from various London addresses. His very popular small portraits were often shown in groups of six or nine. His occasional subject pictures were based on themes from mythology, Classical history, poetry and the theatre. They included a scene from As You Like It (untraced) painted for John Boydell's Shakespeare Gallery. Downman became ARA in 1795 and travelled widely in later life, marrying in Exeter in 1806 and sending works to the Royal Academy (1805-12 and 1816-19) from all over the country.
Charles Green,RI
1840-1898
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .